Patti Smiths bok ”M Train” kom ut i översättning av Ulla Danielsson förra året på Brombegs förlag.
Boken binds ihop av några stenar och tiden tillsammans med Fred Sonic Smith, som Patti gifte sig med 1980. Stenarna plockade Patti när hon tillsammans med Fred besökte fängelset i Saint-Laurent-du-Maroni, stad i nordvästra Franska Guyana. Där ville hon se resterna av det fängelse för en fransk straffkoloni som Jean Genet beskriver i sin bok Tjuvarnas dagbok och i sin Dagbok. För Genet var detta helig mark och dit ville Patti resa när Fred som gåva för att Patti ville ge honom ett barn erbjöd henne en resa vart som helst i världen, innan hon blev gravid. När de kom till fängelset letade hon efter stenar som hade trampats ner i marken av fångarna. Hon grävde upp tre små stenar som hon omsorgsfull lade i en tändsticksask.
I slutet av boken, efter Freds död, befann sig Patti tillsammans med sin vapendragare Lenny Kaye, vän sedan fyrtio år, i den marockanska staden Tanger i samband med ett offentligt musikframförande. Patti ville besöka Genets grav för att ge honom tillbaka stenarna, som hon uttryckte det. De reste tillsammans med ytterligare några musiker till staden Larache för att uppsöka Genets grav. Graven ligger på en kulle med utsikt över havet. Patti rensade graven och tvättade gravstenen, därefter grävde hon en grop som hon stoppade stenarna i. De blev återbördade till Genet och en personlig cirkel inom Patty slöts.
Det genomgående temat i boken är kaffe, caféer och återkommande vanor. Vi får följa Patti till hennes favoritcafé, Café `Ino, tvärs över gatan från hennes bostad efter Freds död, till dess det läggs ner i slutet av boken. Hennes vardag, reflektioner, livsfunderingar, tankar om författare, litteratur, skisser till skrivande, där på Café `Ino. I slutet av boken blir hon fotograferad av en cafégäst som också använder polaroidkamera, precis som hon själv. Fotot blir bokens omslags bild på framsidan. Dessutom får hon av caféägaren den stol som hon suttit på och det bord hon använt till kaffekopp, skålen med bönsoppa och till att lägga sin polaroidkamera på. Han bär stol och bord över gatan till hennes hem. Därefter stängs caféet.
Det är en magisk stämning i boken. Kanske har det med Pattis sätt att beskriva sin vardag, där hon ofta låter saker och ting hända till synes oplanerat. Hennes tankar blir till ingivelser vilka resulterar i meningsfulla händelser, M Train.
©JANET HAAPAR
almablogg 