Vad händer i moskéerna?

Enligt World values survey anser 81 % av Sveriges befolkning att kvinnor har samma rättigheter som män. 81%? Inte mer? Om femtio % av de röstande var män så är det ännu värre. Och trots detta intar Sverige en särställning i världen vad gäller demokrati och jämställdhet.

Bi Puranen forskar på Institutet för framtidsstudier och har intervjuats av SvD med anledning av den höga invandringen till Pajala, där pajalaborna tar emot de nyanlända med öppna armar. Men där könsfördelningen är ojämn. Av de ensamkommande är 90% pojkar. I Sverige har vi fått ett mansöverskott. Vad innebär det för framtiden?

Bi Puranens nästa forskningsprojekt är att undersöka hur människors värderingar förändras när de passerar nationsgränser. Jag hoppas Bi Puranen tar del av den undersökande journalistik med dold kamera som dansk TV2 har gjort och nu sänder som en serie med fyra program. Filmerna är inspelade på åtta olika moskéer i Danmark, bl. i Århus, Odense och Köpenhamn. Filmerna är ytterst trovärdiga. I den första filmen presenteras och berättas om de förberedelser som det arabiska par, som utfört projektet, gjort för att kunna utföra arbetet.

Efter det första programmet, som kan ses på dansk motsvarighet till svensk SVT play, var jag väldigt berörd, förvånad och arg. Hela situationen var skrämmande för en svensk kvinna. Jag upplever mig öppen för andra kulturer och har vänner över nationsgränser och religioner. Jag har rest i olika delar av världen, inte endast i Europa utan även i alla andra världsdelar utom Sydamerika. Jag har alltid ställt mig positiv till att det byggs moskéer i Sverige och har på grund av min nyfikenhet och mitt intresse för olika kulturer deltagit under gudstjänst i flera moskéer i Egypten och Turkiet. Utan att förstå arabiska. Men upplevt stämningen och tyckt om den. Nu tänker jag: hur ser det ut med öppenheten i skandinaviska moskéer? Jag efterlyser en motsvarighet till svenska kyrkan och till de moskéer som jag varit i utomlands.

Jag tror inte att vi med ett regelsystem kan förändra det, som redogjordes för i det danska programmet. All förändring måste ske genom personliga beslut, om någon verklig förändring skall komma till stånd. Det måste ske en attitydförändring. Vi måste samtala över kaffet om dessa ting.

Imamen i Århus verkade vänligt inställd till danskt samhälle och jämställdhet, när han blev intervjuad före programmet. Efteråt vill han inte kommentera vad som faktiskt skett i moskén. Han predikade om vad som hände om en kvinna var otrogen sin man. Hon skulle begravas upp till axlarna och därefter stenas till döds så blodet stänkte. Detta berättades medan små barn sprang omkring i moskén. Från första stund ett barn kommer in i en moské visas tydligt att kvinnan inte har samma värde som mannen genom placeringen i moskén. Moskén hade olika ingångar, en för män och en för kvinnor. I männens del fanns imamen, som alla såg upp till som till en fader. Kvinnorna satt i en annan del av moskén och såg inte imamen, men kunde skicka lappar med frågor till imamen, vilka besvarades efter predikan. En fråga löd: Hur skall jag ställa mig till att min man vill ha mer sex med mig, än vad jag själv vill? Det filmade svaret från imamen löd: Du måste ha sex med din man när han vill. Jag trodde inte mina öron. Hur kan detta vara möjligt i vår tid? Imamen fick många frågor av familjärt slag. En fråga löd: Hur skall jag göra med mitt barn, när han inte vill be? Svaret löd: Om barnet har fyllt 10 år skall det bestraffas med slag, varefter imamen beskrev hur slagen skulle placeras. Jag var upprörd och arg. Hur skall denna verklighet bemötas? Många av de närvarande hade varit bosatta i Danmark i många år. Av kvinnorna är det endast 20% av muslimska kvinnor som arbetar. Imamen fick en fråga om hur man skall se på att kvinnor vill förvärvsarbeta. På detta svarade han att det var att föredra om kvinnorna kunde stanna hemma. För mig verkar det som att imamen har väldigt stor makt i den muslimska församlingen, och därigenom har makt att fördröja eller motverka integrationen till det samhälle som deltagarna valt att utvandra till. Frågan om jämställdhet måste upp i medvetna diskussioner. En kvinna i moskén var tvungen att fråga en annan, om hon ville hämta hennes barn, när det sprungit för långt iväg mot den manliga sidan. Själv var hon tvungen att stå kvar längs bak, eftersom hon var oren. Hon menstruerade. Det där var Sverige på 1600-talet. Dessa attityder måste motarbetas och det kan endast ske genom öppna samtal.

Vad som stod klart efter detta första program var att vi måste få insyn i vad som sker i svenska moskéer. Genast tänkte jag på vår moské i Malmö, som jag tyckt var fin. Vad händer där? Jag vill veta!

©JANET HAAPAR
text
foto: Wikipedia

Annons