Winnie Mandelas livslånga kärlek

winnie-mandela-2

I går såg jag Justin Chadwicks film ”Vägen till frihet” som handlar om Nelson Mandelas liv. Filmen är baserad på Nelson Mandelas självbiografi ”Den långa vägen till frihet” som jag läste för många år sedan och vars innehåll fängslade mig så till den grad att jag sträckläste boken och upplevde den som den mest gripande skildring av en människas kamp för demokratiska rättigheter som jag någonsin tagit del av.
Det är nu tjugofem år sedan Nelson Mandela definitivt släpptes ut från fängelset i Sydafrika där han satt fängslad under 27 år på grund av sin kamp mot apartheid. Under hela denna långa tid fanns det en person som aldrig vek från hans sida i sin ideologiska kamp inom ANC och i sin kamp för att befria Nelson Mandela från sin fångenskap. Det var hans andra hustru Winnie Mandela, med vilken han har två barn.

Jag känner mig tveksam till hur Winnie Mandela, f. 1936, presenterades i filmen. Jag upplevde henne under deras första möte som alltför undergiven och full av orealistisk beundran inför Mandela. Det hade hon ingen anledning till. Redan då var Winnie politiskt aktiv inom ANC.

Under de 27 år som Nelson Mandela satt fängslad arbetade Winnie aktivt för det Sydafrikanska folkets befrielse. Och för att rentvå Mandelas namn. Hon blev fängslad vid flera tillfällen, bl.a. satt hon isolerad i 16 månader, där hon utsattes för svår tortyr och skändliga övergrepp. Under alla år som Nelson Mandela var internerad, ledde Winnie Mandela den politiska kampen. Om detta hör vi sällan eller aldrig någonting.
Några år efter det att Mandela blivit befriad skiljdes de. Av vilken anledning? Var det ett politiskt drag från Mandelas sida? Winnie som kämpat för hans återkomst till det civila samhället var alltför farlig genom sitt sätt att leva och sitt aktiva politiska engagemang vilket inte var accepterat av det vita etablissemang vilka varit delaktiga i att Mandela valts till president.

Trots att de var lagligt skilda, skildes Winnie Mandela aldrig känslomässigt från sin f.d. man. Hon var en ofta sedd gäst i Mandelas hem och när han i slutet av sitt liv vårdades på sjukhus besökte hon honom dagligen.

©janet haapar
text

Det här inlägget postades i Film, Filosofi och Politik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s