Dag och Natt i poesi

Kei Miller foto Martin Figura Jonas Ellerström läser ur sin diktsamling

Det är en vacker liten bok, Jonas Ellerströms ”Monoceros”, Ellerströms 2016. Från en blodröd stjärnhimmel med Enhörningens stjärnbild, bläddrar jag till ett svart försättsblad. Natt och Dag, titeln på poesibokens första kapitel, får mig att tänka på Kei Miller, också han poet, också han med koncentration på ljus och mörker i sin senaste diktsamling ”A Light Song of Light”, ”En Ljus sång om Ljus”, Carcarnet 2010, som består av två delar: Day time och Night time, Dag och Natt.

I dessa båda böcker blandas poesi med stycken av prosapoesi. De känns besläktade också till innehållet, där båda spänner över stämningar, relationer till vardagliga betraktelser, som här hos Ellerström, ur ”Ringsjöarna”:

Vägen löper mellan sjöarna som luftstrupen mellan lungorna. På båda sidor om det smala näset breder de flacka strandängarna ut sig, ekorna ligger förtöjda vid björkar som står med rötterna i vattnet och det är alltid sommar.

Och här hos Miller, ur ”Some Definitions for Light (II)”:

Slaktade djurs lungor kallas för ljus. Jag har undrat ibland om de ber – om, före klingan faller, kor och får och ankor fyller lungorna med tyngden av död, med det kommandes intighet, om deras sista ljud är ljus ropande till ljus.

Kapitlet ”Bestiarium” i Ellerströms poesi innehåller olika relationer till djur, alltifrån minnen av fria hundar i flock, djur i litteratur och drömmar till mytologiska djur som Enhörningen, Monoceros, vilken har gett namn åt poesiboken:

Två gånger har jag mött enhörningen. Den visar sig på det
öppna fältet mellan näthinnan och ögonlocket, den skimrar
och är borta. Jag såg den stegra sig, den lyste vitt, den var
en bekräftelse och ett löfte, en riktning att följa.
Jag tog miste, jag förlorade känslan för väderstrecken,
jag förstod inte att ett löfte måste infrias också av den
det ges till. Andra gången jag såg enhörningen var det på
mycket närmre håll, den rusade mot mig med uppspärrade
näsborrar och hornet sänkt. Jag såg den rakt i ögonen.
Två gånger har jag mött enhörningen. Det tredje mötet
kommer jag inte ifrån med livet.

Hos Miller finns poetiska relationer till bl.a. Millers egen publik, till musikern John Cage, till vägarbetaren och bluessångaren Singerman, hans pappa, till poeten Martin Carter, vännen Cornelius Eady, till älskaren i ”A Short History of Beds We Have Slept in Together”:

Jamaica 2002-2007
Varje säng gjordes illegal av penseln
bröst mot bröst, våt av svett.
Vi stoppade kuddar i munnarna och fylldes
av sammanbitna stön och aaaahs.
Vi var kloka nog att inte väcka universum med bekännelser
lika uppseendeväckande som våra frisyrer och snitten på jeansen,
de där små sätten att vara som uttryckte
en mening om oss, men en mening så kort
att den inte utgjorde hälften av vad vi bar inom oss,
tuggande varje natt, på kuddar.

©Janet Haapar
Foton: Jonas Ellerström läser ur sin diktsamling(fb).
Martin Figura har fotograferat Kei Miller

Kei Miller föddes 1978 på Jamaica. Han undervisar i Creative Writing på universitetet i Glasgow. Hans första roman kom ut 2006. Sedan dess har han gett ut ytterligare två romaner, tre poetiska verk och varit redaktör för en antologi med Karibisk poesi. ”A Light Song of Light” är utgiven på Carcanet Press, Manchester.

Översättning av Kei Millers poesi till svenska är min egen.

Det här inlägget postades i Litteratur och Skrivande, Poesi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s