Religion och Politik

IMG_3335 - Kopia IMG_3391 IMG_3389

På ledarsidan i dagens SDS ställer Mats Skogkär frågan om politik och tro kan förenas. Svaret blir nej i förhållande till troende muslimer. Därmed exkluderas alla utövande muslimer från den svenska partipolitiken. Till grund för detta förhållningssätt ger han en välbehövlig analys av dagens oklara och provocerande debatt angående det sunnimuslimska regelverket för sina aktiva anhängare i Sverige. Där både Mehmet Kaplans och Yasri Khans radikala och starkt kvinnofientliga handlingar under lång tid fått fortgå utan någon kritisk granskning varken från de egna leden eller av något annat parti. Miljöpartisten Gustav Fridolins försvarstal för partikamraten Kaplans agerande och deltagande i Turkiska islamistiska sammankomster, glömmer jag ej. Därför blir jag förvånad över att Åsa Romson självklart, beroende på det inträffade, väljs bort medan miljöpartister ställer sig mera tveksamma till att låta Fridolin försvinna från partiets topp. Av vilken anledning?

Islamakademin i Malmö arbetar mot våldsbejakande extremism. Dess ledare förhåller sig positiv till de båda avgående muslimska miljöpartisterna. Enligt Skogkär framställer Islamakademin kvinnor och mäns levnadsvillkor som ojämlika och menar att så skall det vara. Man ser inte något skäl till att acceptera den svenska synen på jämlikhet. I princip menar man att på grund av att kvinnor och män är biologiskt olika skall de behandlas olika. Man är öppen med att man inte vill att muslimska kvinnor skall integreras i det svenska samhället med den kvinnosyn som vi har.

Inte endast i moskéerna i Malmö segregeras könen, även på Islamakademins föreläsningar separeras kvinnor och män. Som svensk kvinna ställer man sig minst sagt förvånad, när man förstår att de troende muslimska männen anser sig vara av en annan sort, en högre sorts människa än kvinnan. Man kastas tillbaka 150 år i tiden i Sverige. Vi måste vara medvetna om de kulturskillnader som finns mellan en troende muslim och en troende kristen. Det var inte så många årtionden sedan vi förde ideologiska samtal om kvinnoprästers vara eller icke vara i Sverige. Samma form av öppna diskussioner måste massmedia ständigt berikas med i förhållande till det stereotypa regelsystem som verkar vara rådande hos troende muslimer, annars sker ingen attitydförändring hos våra nya svenska medborgare.

Skogkär uppfattade i sitt samtal med Islamakademin att dess ledare i grunden var ovillig till att knyta vänskapsband med någon som inte är muslim. Då faller ju hela tanken om ett multikulturellt samhälle präglat av ödmjukhet inför den andre utan att för den skull ge avkall på den egna övertygelsen om nödvändigheten av ett jämlikt, fritt och välfungerande samhälle där mäns och kvinnors lika värde över kultur- och etniska gränser utgör norm.

Det sunnimuslimska tänkande som Islamakademin företräder har Skogkär svårt att se som förenligt med politiska uppdrag inom något av de svenska partierna. I Sverige vill vi ha samverkan och inte segregation mellan könen. Dessa våra grundläggande värderingar varken vill eller skall vi ändra på.

©JANET HAAPAR
text och foto
fotona är tagna i Istanbul 2009

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofi och Politik, Religion och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s