Myten om Inanna

I floddeltat mellan Eufrat och Tigris, där Irak idag är beläget, blomstrade den sumeriska kulturen 1900 – 3000 år f. Kr. Här rådde ett matriarkat med Jungfrugudinnan Inanna som högsta andliga vägledare. De myter som vävts utifrån Inannas liv i de gamla Sumer utgör en del av vår själsliga historia om vi ser på myten som utryck för det mänskliga psykets evolutionsväg.

Dessa dynamiska, mytologiska, händelser, utgör en del av vår kunskap om de sammanhang som skapat det kollektivt omedvetnas strukturer, de arketyper som psykoanalytikern C.G. Jung menade innehåller kunskap om den mänskliga själens utveckling alltsedan den skapades.

I den kvinnligt psykologiska utvecklingen skedde en strukturförändring när Modergudinnan Gaia ersattes av Jungfrugudinnan i den Sumeriska myten om Himlens och Jordens drottning Inanna. Fruktbarhetsgudinnan ersattes av Kärleksgudinnan. För Inanna stod inte barnafödande och fertilitet i främsta rummet men kärlek, sexualitet och möjligheten att skapa och leva i ett jämlikt förhållande.

I mer än 4000 år har myten inverkat i det mänskliga psyket. Vi lever fortfarande i Inannas mytiska tidlöshet, omedvetna om hennes budskap. Det är hög tid att lämna modergudinnan och hennes makt över barnen och istället rikta oss mot möjligheten att skapa kärleksfulla, jämlika relationer.

I början av myten möter vi världsträdet. I vår egen fornnordiska mytologi står livsträdet Yggdrasil som förbindelselänk mellan de olika andliga världarna. Underjorden, jorden och himlen. I det gamla Sumer är det Huluppu-trädet som håller ihop världen och samtidigt skiljer jord och himmel åt. Och i dess mellanrum skapas människan.

Paradigmskiftet när den Stora Modern Gaia låter sin dotter Inanna ta över tronen och regera över jordens folk skapar turbulens i världen. Eufrat är i uppror och trädet rycks upp med rötterna och flyter längs floden mot havet. Inanna ser Hulppu-trädet och tar hand om det, planterar det i Uruk, sin hemstad.

Av trädets stam vill Inanna göra en säng och en tron och till sin hjälp har hon sin bror Gilgamesh, krigaren, som med sin skinande bronsyxa klyver trädet och skulpturerar fram en säng och en tron åt sin syster. Så skapas civilisationen genom att människan förvandlar natur till kultur.

Därefter beger sig Inanna till sin fader Enki för at få en del av sitt arv, de me, tillgångar, som gör det möjligt för henne att regera i Uruk. Enki bjuder sin dotter på öl och hon super honom under bordet och samtidigt skänker han henne de me som hon efterfrågar. Inanna lastar Himlens båt med sina ägodelar och seglar iväg tillbaka till Ur där båten lägger till vid Den Vita Kajen.

Inanna badar och smörjer sig med väldoftande oljor när hon beger sig ut för att söka sig en make. I äppellunden, under ett träd, finner hon herden Dumutzi och de blir förälskade i varandra. Den poesi som beskriver deras kärleksmöte är sensibel, passionerad och kraftull. När de slutligen vilar vid varandras sida nöjda av älskog, vill Dumutzi att Inanna skall släppa honom fri. Han vill gå till sin tron, överta hennes makt över Uruk.

Inanna beslutar sig för att göra ett besök hos sin mörka syster Ereshkigal i Underjorden. Naken och böjd möter hon sin syster som sätter dödens öga på henne och hänger hennes lik på en krok på väggen.

När Inanna inte kommer upp inom tre dagar och tre nätter går hennes trogna tjänarinna till mötesplatsen och slår på trummor för att meddela alla vad som hänt. Därefter beger hon sig till gudarna. När hon kommer till fader Enki blir han orolig och kreerar två små könlösa varelser av smuts från sina fingernaglar. Varelserna ger han i uppdrag att bege sig till Underjorden och förhålla sig empatiskt gentemot Ereshkigal som är förtvivlad över vad som hänt.I Underjorden gör de som de blivit tillsagda av fader Enki. Detta resulterar i att de får liket som hänger på väggen. De stänker livets vatten på liket, de ger det livets bröd och Inanna återuppstår.

Från Underjorden kan ingen levande återvända till Jorden om inte en ersättare utses. Inanna, ledsagad av Underjordens vakter, beger sig tillbaka till Ur där de finner herden sittande på sin tron. Inanna fäster dödens öga på sin älskade Dumutzi. Herden flyr och kallar på sin syster som ber om nåd och vill dela hans öde. Inanna godtar detta och låter dem växelvis tillbringa tiden i Underjorden.

Så är cykeln för upp- och nedstigande fullbordad. När Dumutzi befinner sig i Underjorden är hans syster på Jorden. När Dumutzi kommer tillbaka till ljuset går hans syster ner i mörkret. Tillsammans delar de på ansvaret att låta passagen vara öppen mellan det Stora Nedan och det Stora Ovan. Dumutzi är gift med Inanna och har blivit medveten om hennes dualitet.

Genom sitt möte med Ereshkigal har Inanna integrerat sin mörka sida, sin skuggsida, sin mörka syster och i fortsättningen måste Dumutzi leva med både hennes mörker och hennes ljus.

©JANET HAAPAR
text och foto
Bild 1: Inanna på väg till Underjorden, hon hämtar kraft av Hulupputrädet
Bild 2: Ateljén
Bild 3: Den skånska Eufrat, Stenshuvud
Bild 4: Inanna från Göteborg kramar Hulupputrädet, Stenshuvud
Bild 5: Månskaran, Himlens båt. Inanna är mångudinna
Bild 6: Hulupputrädet och Himlens båt
Bilderna är målade i Almagårdens ateljé

Annons