Läser i SvDs understreckare idag om Manhattans gröna hjärta. Artikeln handlar om Central Park i New York och är skriven av författaren Nalle Valtiala.
Parkens träd är utvalda av landskapsarkitekten Ignatz Anton Pilát (1820 – 1870). Han skapade den enorma parken tillsammans med arkitekterna Calvert Vaux och Frederick Law Olmsted. Man skulle kunna säga att de båda sistnämnda ansvarade för strukturen medan Pilát beslutade om innehållet i den gigantiska parken som omfattar 340 hektar och är fyra km lång. Arkitektparet vann en tävling vilken gav möjlighet till parkens utformning och växtlighet. De hade 15 år på sig att färdigställa parken med 14 millioners budget.
Parken stod klar 1876. Då hade valet av trädens upphovsman dött, endast femtio år gammal, varför de båda arkitekterna hade att plantera ut det omfattande antalet träd enligt Piláts anvisningar.
I en artikel om Pilàt, New York Times från 1870, står bland annat ”In his death the City of New York loses one of her most invaluable and faithful public servants. The Central Park owes everything to his taste, skills and judgment.”
Parken lär innehålla mer än 200 trädarter och minst 270 000 träd. Valtiala beskriver parken som en Noaks ark för världens trädbestånd! Och det känns ju betryggande att en sådan finns! Särskilt glad är jag över de 350 Ginko Biloba exemplaren, mitt favoritträd.
Pilát var ett sommarbarn. Han föddes i St Agatha, Österrike, den 27 juni. Kanske är detta en del i orsaken till hans stora vurm för det gröna och växande. Han studerade botanik på universitetet i Wien. Efter en tid i Venedig flydde han, av politiska skäl, till USA 1848.
En del av Central Park, Strawberry Fields, är tillägnad John Lennon. Här finns en minnesplats för honom, skänkt av Yoko Ono, där man varje år den 8 december firar hans minne.
©janet haapar
text
almablogg 