Att ha och inte ha, Ernest Hemingways Kuba

Ernest Hemingway Finca und Museum in Havanna, Kuba haba26-680x340

I början av augusti 1945 hade filmen ”Att ha och inte ha” premiär i Sverige. Filmen är baserad på Ernest Hemingways roman med samma namn, vilken utkommit i svensk översättning ett år tidigare. Huvudrollerna spelades av Humphrey Bogart och Lauren Bacall. Det var den 19-åriga Lauren Bacalls första film och hon och Humphrey Bogart blev blixtförälskade under inspelningen. Strax efter det att filmen var klar, gifte de sig.

Boken skildrar på ett trovärdigt vis de fattiga, hårda och rått kriminella omständigheter som man levde under i ett litet kustsamhälle på det förrevolutionära Kuba. Boken är en roman men är samtidigt historiskt relevant. Detta gör den synnerligen intressant både litterärt och politiskt. Boken är skriven på ett för Hemingway typiskt vis, den är uppbyggd i dialogform. Detta medför att läsaren kastas direkt in i händelseförloppet som om man vore en av deltagarna i den pågående diskussionen/handlingen. Man är där helt enkelt, indragen av Hemingways språk och intensiva, spännande handling.

Innan Hemingway bosatte sig i hus på Kuba, var han boende några år i sin båt ”Pilar” som låg förtöjd i den lilla fiskebyn Cojimar på Kuba. Man kan inte låta bli att ”på ett 08-igt vis”, sagt av Ebba Witt-Brattström under Babel-intervjun om ”Århundradets kärlekssaga” med Jessika Gedin, undra över i vilken utsträckning bokens innehåll skildrar de omständigheter vilka Ernest Hemingway själv levde under på 30-talets Kuba.

Som med andra böcker jag läst av Hemingway sträckläste jag ”Att ha och inte ha”, fascinerad av hans mustiga språk, den levande skildringen av det förrevolutionära Kuba och de välsnidade karaktärerna.

©JANET HAAPAR
Text
Bilder: Google

Annonser
Publicerat i Filosofi och Politik, Konst, Litteratur och Skrivande | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Och solen har sin gång

prestart hemingwaybar

Och solen har sin gång, roman av Ernest Hemingway, utkom på Bakhålls förlag 2012 i översättning av Christian Ekvall. Romanen är tidigare översatt av Olov Jonason och utgiven 1986 i reviderad upplaga. Originalets titel ”The Sun Also Rises” gavs ut 1926 och var Ernest Hemingways genombrottsroman.

New York, Paris, Pamplona, Madrid men mest Paris nattkvarter och Pamplonas tjurfäktningsarenor. Vin och absint sida upp och sida ner. Vingligt fylleprat och slagsmål lyckas på ett magiskt vis hålla läsarens nyfikenhet och intresse vid liv. Tonårsstämning med ”den förlorade generationens” grabbgäng. Förälskelsen i den alkoholiserade skönheten Brett, löper som en röd råd mellan bokens sidor. Det är hennes och Jakes förhållande som boken spinner sig kring. Och Jakes stora intresse för spännande tjurfäktning. Jake lär vara Ernest Hemingways alter ego. Och de övriga tillhör den grupp av konstnärer och författare som han umgicks med i 1920-talets Europa, ”The lost generation”. Erza Pound, Gertrude Stein, Sherwood Andersson, F Scott Fitzgerhald, Harold Loeb.

“Det var så man skulle göra. Man skickar iväg en tjej med en man. Presenterar henne för en annan som hon försvinner med. Sen åker man och hämtar tillbaka henne. Och signerar telegrammet med ”din tillgivne” Ja, det var så man gjorde”.

Det är språket. Det är Hemingways direkta, robusta, köttiga språk som griper tag i mig och får mig att suga mig fast i hans text likt en blodigel.

Ernest Hemingway, f. 1899, erhöll Nobelpriset I litteratur 1956. Under hans livstid publicerades endast sex romaner, två fackböcker och sex novellsamlingar. Eter hans död 1961 gavs ytterligare tre romaner, tre fackböcker och fyra novellsamlingar ut.

©JANET HAAPAR
Text
Foto: Google

Publicerat i Konst, Litteratur och Skrivande | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Hemingways Kuba och Vårflod

tumblr_loz8kondQo1qearaqo1_1280 hemingwaybar

När jag läste om Ernest Hemingways (1899-1961) tid på Kuba blev jag intresserad av att resa till den lilla fiskebyn Cojimar, där hans båt Pilar låg förtöjd under ett antal år. Hemingway bodde tidvis på havet utanför Cojimar, där skrev han sin välkända roman ”Den gamle och havet”.

Hemingway kom till Kuba 1928 och bodde då på olika hotell i Havanna, där fick han sina favorithak och Kuba blev en del av hans liv. Slutligen flyttade han 1939 till Villa Finca Vigia i San Fransisco de Paula, där han bodde under sin resterande livstid. Hans fru donerade huset till Kuba. Huset är idag ett museum.

Ernest Hemingway Finca und Museum in Havanna, Kuba kuba_k_03

I går körde jag till Simrishamns bibliotek och lånade ett antal böcker, skrivna av Hemingway, bland andra ”Vårflod”. Boken är ett ungdomsarbete av Hemingway och kom ut i New York redan 1925 med titeln ”The Torrents of Spring”. Inte förrän långt senare översattes den till svenska och utgavs av Bonniers 1962. Då hade redan nio andra av Hemingways böcker översatts och getts ut. Hur väljer förlag utgivningslitteratur?

Jag var helt fast i ”Vårflod”. Sträckläste den under gårdagen och läste de sista raderna idag på morgonen. Underrubriken är: ”Romantisk berättelse till minnet av en bortdöende ras”. Bokens handling utspelar sig i en liten industristad, Petoskey, i närheten av Michgansjön, USA, och slutar med att en fabriksarbetare vandrar längs ett järnvägsspår tillsammans med sin kvinna, en indianska och hennes lilla barn. Det är vinter men snön smälter. Våren är på väg. Indianskan är naken. Mannen börjar att klä av sig. Plagg efter plagg faller mellan spåren. Slutligen vandrar de sida vid sida alldeles nakna, med undantag för skorna, i riktning från staden. Bakom dem följer två indianer som plockar upp de kastade klädesplaggen, som de efter en stunds diskussion beslutar sig för att sälja i staden.

Hemingways språk är mustigt och levande. Boken är spännande och rolig, det blir många glada skratt mellan pärmarna. Olika författare blir utsatta för parodier. Hemingway skämtar glatt med allt och alla, som en strimma av ljus skiner hans egen längtan, kärlek till naturen och människorna igenom den ibland bisarra handlingen.

©JANET HAAPAR
text
foto: Google

Publicerat i Litteratur och Skrivande, Resor, Uncategorized, Ursprungsbefolkningar | Märkt , , | Lämna en kommentar

Annie

_DSC2289< _DSC2321

Oftast var det väldigt många barn och ungdomar på scenen samtidigt. Omkring 35 barn uppträder i en av säsongens föreställningar på Scen Österlen, Brantevik, musikalen ANNIE.

_DSC2222 _DSC2196

Det är en berättelse full av humor och hopp, som handlar om ett barnhemsbarn, Annie, som blir adopterad av en industrimagnat. Händelserna utspelar sig under depressionen i 30-talets USA.

_DSC2198 _DSC2317 - Kopia

När alla barnen sjunger om morgondagen är det en näst intill berusande upplevelse!

©Janet Haapar
foto och text

Publicerat i Österlen, Konst, Musik, Opera och Teater | Märkt , , | Lämna en kommentar

Mankell och ”Homo Narrans”

almablogg

När Stefan Jarls intressanta dokumentär över Henning Mankells liv visades på TV2 i oktober 2015 befann jag mig delvis i en mytisk veklighet, arbetande med bildterapi utifrån antikens gudinnor, på den grekiska ön Samos. Henning Mankell berättar i intervjun om en blåsa i en vas, blåst av en glasblåsare i Baskemölla. Blåsan är i ständig rörelse vilket intresserar honom. Om en miljon år har den vandrat runt glasvasen. Tid och rörelse. Han berättar också om en varm sommardag 1939. Några arkeologen hade grävt fram en samling flisor, vilka lades i en påse och förvarades till 1970 –talet, då de pusslades ihop och visade sig föreställa en människa med lejonhuvud. Skulpturen var 40 tusen år gammal och Henning Mankell ställer sig frågan om detta möjligtvis är det första konstverket som människan har skapat. Han tänker då på sammansättningen av människa och djur. Saga, Myt och verklighet. Fantasi och verklighet. Broarna däremellan har fascinerat honom i hans egen konst och gett honom inspiration.

John Palm har skrivit en spännande artikel som är införd i SDS idag, ”I spåren av Mankell”. Den handlar om Mankells liv i Mocambique. Hans engagemang i människorna och teaterverksamheten där. Henning Mankell kom som 19-åring till Afrika, där han så småningom gifte sig och efter ytterligare ett antal år bosatte sig i Mocambiques huvudstad Maputo, där han var verksam på Teatro Alvenida som textförfattare och regissör. Teatro Alvenida ägs av Manuela Soeiro, som efter det att hon köpt teatern, kontaktade Henning Mankell, som då var bosatt i Zambia tillsammans med sin biståndsarbetande fru. Han kom genast till Maputo Där hann han med att sätta upp 20 pjäser innan han dog den 5 oktober 2015. Henning

Mankell deltog i Louisiana Literature Seminarium sommaren 2014, där han dels presenterade egna böcker, dels förde ett spännande samtal med Patti Smith. Där tog jag bilden.

©JANET HAAPAR
text och foto

Publicerat i Antikens historia, Österlen, Baskemölla, Litteratur och Skrivande, Opera och Teater | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Judisk Kultur i Sverige

Göran_Rosenberg globalisering  zygmunt bauerman

Judisk Kultur i Sverige har arrangerat föreläsningar, samtal och paneldiskussioner utifrån frågan om ett pluralistiskt samhälle och kosmopolitisk attityd.

Zygmunt Bauman, professor em. och författare till boken ”Globalisering”, talade om Umberto Ecos syn på kulturella och sociala utvecklingsprocesser. Dessa kräver motstånd, att människan måste utse en fiende för att komma ett steg längre, inom alla områden. Endast tre kategorier av människor har andra livsförutsättningar: poeter, helgon och förrädare. Genom att utse fienden, utser vi samtidigt ”de andra”, de som inte tillhör ”oss”. Jag tänkte genast på Martin Buber och de tankar som han för fram i sitt religionsfilosofiska verk ”Jag och Du”. Andlighetens betydelse för brobyggen mellan människor och oliktänkande. Bubers synpunkter nämnde inte Bauman, tyvärr, de samspelar väl med Ecos men går några famntag djupare i existensens källa, enligt min mening. Enligt Bauman är de flesta av oss poeter medan väldigt få är helgon. Förrädaren lämnar en ”vi”-tillhörighet för en motsatt värdering och byter sida, byter ”vi”-grupp.

Makten är globaliserad enligt Bauman. Vi har tidigare haft en känsla av och en övertygelse om att staten i vårt land tar hand om oss medborgare. Efter krigsslutet 1945 gick det mycket bra i 30 år för Sverige. De följande 30 åren fanns fortfarande tryggheten av att vara omhändertagen och konsumtionen gick upp. Därefter, efter 2005, vet vi inte längre vem som skall ta hand om den ekonomiska kris som breder ut sig. Det har skett en globalisering. Det är inte längre på samma sätt som tidigare. Ett enskilt land kan inte se sin problematik som nationellt. Det handlar om helheten nu. Vi strävar efter en kosmopolitisk attityd. Många människor har idag förlorat den trygghet de hade igår. Många människor är på flykt för att söka den ställning, den sociala status, de hade igår. I samband med flyktingkrisen stiger de populistiska krafterna. Folk skor sig på andras svårigheter och statens välvillighet. Andra igen visar empati och försöker förstå den andres situation och frivilligorganisationer som verkar för integration växer fram. Enligt Bertold Brecht är flyktingar budbärare av dåliga nyheter. Gårdagens trygghet har förbytts till dagens otrygghet.

Bauman avslutar sin engagerande föreläsning med ett långt citat av påven Franciskus. Påven talar där om dialogens kultur, betydelsen av en dialog mellan olika människor, respektfulla filosofiska samtal, dialog inom utbildning för att medvetandegöra det multikulturella samhället. Kulturella Möten!

I en paneldiskussion samtalar Diana Pinto, Natam Sznaider, Göran Rosenberg, Agneta Pleijel och Lars Dencik kring problemet med etnisk självbild i ett multireligiöst samhälle och frågan om en jude kan assimileras. Rosenbergs inspirerande fråga om vad kosmopolitism egentligen är, svarade han själv på och menade då att judar är rotlösa kosmopoliter. En kosmopolitisk attityd innebär en öppen inställning gentemot främlingar och att ha uppfattningen att världen är ett ”hem”. Enligt Rosenberg kan inte judaism existera om inte judar har ett hem. Hemmet har stor betydelse. Det är ju den plattform från vilken du kan gå ut i världen. Om du inte har något hem kan du inte bli kosmopolitiskt aktiv. Det största hotet för mänsklighet är att bli hemlös, att förlora sitt hem. Slutligen menade Rosenberg att judar har en tradition i att förhålla sig till ett ”bärbart hem” genom att anpassa sig till den rådande situationen, att alltid utgå från att följa seden dit de kommer. Rosenberg poängterade vikten av att skapa nya social spelregler för att skapa ett pluralistiskt samhälle och nämnde i detta sammanhang både Doris Lessing och Hanna Arendt.

©JANET HAAPAR
text
foto: Bokomslag: Adlibris, foto av Göran Rosenberg: Google

Publicerat i Filosofi och Politik, Litteratur och Skrivande | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Kungens irritation är obefogad

madeleine.chrisoneill.leonorejpg-600x448[1] 11231915_1073269376065307_2491328199093847793_n

Kungen har meddelat sin irritation över att prinsessan Madeleines make Chris O´Neill inte deltar i Sveriges Nationaldags festligheter och därvid representerar Sverige. I samband med giftermålet för tre år sedan tackade Chris O´Neil nej till svenskt medborgarskap men behöll sitt amerikanska och brittiska medborgarskap, avsade sig kunglig titel, har kvar sin katolska trostillhörighet samt meddelade tydligt att han inte hade för avsikt att representera Sverige i något som helst sammanhang. Anledningen till detta sista ställningstagande var att han inte ville utsätt sig och sitt företag för affärsmässiga konflikter. Det är av denna orsak som han inte deltar i Nationaldagens firande i år. Och det gör han rätt i.

I en artikel i SvD av Daniel Kederstedt behandlas Chris O´Neills företag Noster Capital, som har en virtuell adress på Madison Avenue 477 i New York. Företagets personal befinner sig på annan ort. Adressen tjänstgör som visitkort och där finns ett mötesrum. Noster Capital hedgefondbolag sysslar med att sälja lånade aktier, i avsikt att köpa dem tillbaka till lägre aktiekurs, s.k. blanking. Bolaget har sin verksamhet i Delaware, skatteparadiset där skatten är 0% för verksamhet utanför landets gränser och där insynen är näst intill obefintlig. Noster Capitals vinst slussas in i ett annat skatteparadis på Caymanöarna, där de residerar i Ugland House, ett höghus med fem våningar som innehåller 18.000 (ja, tusen!) bolag, och som av Barack Obama blivit kallad för den största skattebluffen i världen. Chris O´Neill har dessutom investerat i en del s.k. start-up bolag, vilka dessa är, får svensk media inte veta. Denna förebild och representant för svensk företagsamhet kan vi vara utan.

För fem år sedan donerade Chris O´Neill pengar till World Childhood fundation i New York, vilket är skapat av drottning Silvia och är prinsessan Madeleines arbetsplats.

©JANET HAAPAR
text
fotona hämtade på kungahusets f-sida: Prinsessan Madeleine, Chris O´Neil och lilla prinsessan Leonore samt Kungen

Publicerat i Filosofi och Politik | Märkt , , , | Lämna en kommentar