Hemingways Kuba och Vårflod

tumblr_loz8kondQo1qearaqo1_1280 hemingwaybar

När jag läste om Ernest Hemingways (1899-1961) tid på Kuba blev jag intresserad av att resa till den lilla fiskebyn Cojimar, där hans båt Pilar låg förtöjd under ett antal år. Hemingway bodde tidvis på havet utanför Cojimar, där skrev han sin välkända roman ”Den gamle och havet”.

Hemingway kom till Kuba 1928 och bodde då på olika hotell i Havanna, där fick han sina favorithak och Kuba blev en del av hans liv. Slutligen flyttade han 1939 till Villa Finca Vigia i San Fransisco de Paula, där han bodde under sin resterande livstid. Hans fru donerade huset till Kuba. Huset är idag ett museum.

Ernest Hemingway Finca und Museum in Havanna, Kuba kuba_k_03

I går körde jag till Simrishamns bibliotek och lånade ett antal böcker, skrivna av Hemingway, bland andra ”Vårflod”. Boken är ett ungdomsarbete av Hemingway och kom ut i New York redan 1925 med titeln ”The Torrents of Spring”. Inte förrän långt senare översattes den till svenska och utgavs av Bonniers 1962. Då hade redan nio andra av Hemingways böcker översatts och getts ut. Hur väljer förlag utgivningslitteratur?

Jag var helt fast i ”Vårflod”. Sträckläste den under gårdagen och läste de sista raderna idag på morgonen. Underrubriken är: ”Romantisk berättelse till minnet av en bortdöende ras”. Bokens handling utspelar sig i en liten industristad, Petoskey, i närheten av Michgansjön, USA, och slutar med att en fabriksarbetare vandrar längs ett järnvägsspår tillsammans med sin kvinna, en indianska och hennes lilla barn. Det är vinter men snön smälter. Våren är på väg. Indianskan är naken. Mannen börjar att klä av sig. Plagg efter plagg faller mellan spåren. Slutligen vandrar de sida vid sida alldeles nakna, med undantag för skorna, i riktning från staden. Bakom dem följer två indianer som plockar upp de kastade klädesplaggen, som de efter en stunds diskussion beslutar sig för att sälja i staden.

Hemingways språk är mustigt och levande. Boken är spännande och rolig, det blir många glada skratt mellan pärmarna. Olika författare blir utsatta för parodier. Hemingway skämtar glatt med allt och alla, som en strimma av ljus skiner hans egen längtan, kärlek till naturen och människorna igenom den ibland bisarra handlingen.

©JANET HAAPAR
text
foto: Google

Annonser
Publicerat i Litteratur och Skrivande, Resor, Uncategorized, Ursprungsbefolkningar | Märkt , , | Lämna en kommentar

Annie

_DSC2289< _DSC2321

Oftast var det väldigt många barn och ungdomar på scenen samtidigt. Omkring 35 barn uppträder i en av säsongens föreställningar på Scen Österlen, Brantevik, musikalen ANNIE.

_DSC2222 _DSC2196

Det är en berättelse full av humor och hopp, som handlar om ett barnhemsbarn, Annie, som blir adopterad av en industrimagnat. Händelserna utspelar sig under depressionen i 30-talets USA.

_DSC2198 _DSC2317 - Kopia

När alla barnen sjunger om morgondagen är det en näst intill berusande upplevelse!

©Janet Haapar
foto och text

Publicerat i Österlen, Konst, Musik, Opera och Teater | Märkt , , | Lämna en kommentar

Mankell och ”Homo Narrans”

almablogg

När Stefan Jarls intressanta dokumentär över Henning Mankells liv visades på TV2 i oktober 2015 befann jag mig delvis i en mytisk veklighet, arbetande med bildterapi utifrån antikens gudinnor, på den grekiska ön Samos. Henning Mankell berättar i intervjun om en blåsa i en vas, blåst av en glasblåsare i Baskemölla. Blåsan är i ständig rörelse vilket intresserar honom. Om en miljon år har den vandrat runt glasvasen. Tid och rörelse. Han berättar också om en varm sommardag 1939. Några arkeologen hade grävt fram en samling flisor, vilka lades i en påse och förvarades till 1970 –talet, då de pusslades ihop och visade sig föreställa en människa med lejonhuvud. Skulpturen var 40 tusen år gammal och Henning Mankell ställer sig frågan om detta möjligtvis är det första konstverket som människan har skapat. Han tänker då på sammansättningen av människa och djur. Saga, Myt och verklighet. Fantasi och verklighet. Broarna däremellan har fascinerat honom i hans egen konst och gett honom inspiration.

John Palm har skrivit en spännande artikel som är införd i SDS idag, ”I spåren av Mankell”. Den handlar om Mankells liv i Mocambique. Hans engagemang i människorna och teaterverksamheten där. Henning Mankell kom som 19-åring till Afrika, där han så småningom gifte sig och efter ytterligare ett antal år bosatte sig i Mocambiques huvudstad Maputo, där han var verksam på Teatro Alvenida som textförfattare och regissör. Teatro Alvenida ägs av Manuela Soeiro, som efter det att hon köpt teatern, kontaktade Henning Mankell, som då var bosatt i Zambia tillsammans med sin biståndsarbetande fru. Han kom genast till Maputo Där hann han med att sätta upp 20 pjäser innan han dog den 5 oktober 2015. Henning

Mankell deltog i Louisiana Literature Seminarium sommaren 2014, där han dels presenterade egna böcker, dels förde ett spännande samtal med Patti Smith. Där tog jag bilden.

©JANET HAAPAR
text och foto

Publicerat i Antikens historia, Österlen, Baskemölla, Litteratur och Skrivande, Opera och Teater | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Judisk Kultur i Sverige

Göran_Rosenberg globalisering  zygmunt bauerman

Judisk Kultur i Sverige har arrangerat föreläsningar, samtal och paneldiskussioner utifrån frågan om ett pluralistiskt samhälle och kosmopolitisk attityd.

Zygmunt Bauman, professor em. och författare till boken ”Globalisering”, talade om Umberto Ecos syn på kulturella och sociala utvecklingsprocesser. Dessa kräver motstånd, att människan måste utse en fiende för att komma ett steg längre, inom alla områden. Endast tre kategorier av människor har andra livsförutsättningar: poeter, helgon och förrädare. Genom att utse fienden, utser vi samtidigt ”de andra”, de som inte tillhör ”oss”. Jag tänkte genast på Martin Buber och de tankar som han för fram i sitt religionsfilosofiska verk ”Jag och Du”. Andlighetens betydelse för brobyggen mellan människor och oliktänkande. Bubers synpunkter nämnde inte Bauman, tyvärr, de samspelar väl med Ecos men går några famntag djupare i existensens källa, enligt min mening. Enligt Bauman är de flesta av oss poeter medan väldigt få är helgon. Förrädaren lämnar en ”vi”-tillhörighet för en motsatt värdering och byter sida, byter ”vi”-grupp.

Makten är globaliserad enligt Bauman. Vi har tidigare haft en känsla av och en övertygelse om att staten i vårt land tar hand om oss medborgare. Efter krigsslutet 1945 gick det mycket bra i 30 år för Sverige. De följande 30 åren fanns fortfarande tryggheten av att vara omhändertagen och konsumtionen gick upp. Därefter, efter 2005, vet vi inte längre vem som skall ta hand om den ekonomiska kris som breder ut sig. Det har skett en globalisering. Det är inte längre på samma sätt som tidigare. Ett enskilt land kan inte se sin problematik som nationellt. Det handlar om helheten nu. Vi strävar efter en kosmopolitisk attityd. Många människor har idag förlorat den trygghet de hade igår. Många människor är på flykt för att söka den ställning, den sociala status, de hade igår. I samband med flyktingkrisen stiger de populistiska krafterna. Folk skor sig på andras svårigheter och statens välvillighet. Andra igen visar empati och försöker förstå den andres situation och frivilligorganisationer som verkar för integration växer fram. Enligt Bertold Brecht är flyktingar budbärare av dåliga nyheter. Gårdagens trygghet har förbytts till dagens otrygghet.

Bauman avslutar sin engagerande föreläsning med ett långt citat av påven Franciskus. Påven talar där om dialogens kultur, betydelsen av en dialog mellan olika människor, respektfulla filosofiska samtal, dialog inom utbildning för att medvetandegöra det multikulturella samhället. Kulturella Möten!

I en paneldiskussion samtalar Diana Pinto, Natam Sznaider, Göran Rosenberg, Agneta Pleijel och Lars Dencik kring problemet med etnisk självbild i ett multireligiöst samhälle och frågan om en jude kan assimileras. Rosenbergs inspirerande fråga om vad kosmopolitism egentligen är, svarade han själv på och menade då att judar är rotlösa kosmopoliter. En kosmopolitisk attityd innebär en öppen inställning gentemot främlingar och att ha uppfattningen att världen är ett ”hem”. Enligt Rosenberg kan inte judaism existera om inte judar har ett hem. Hemmet har stor betydelse. Det är ju den plattform från vilken du kan gå ut i världen. Om du inte har något hem kan du inte bli kosmopolitiskt aktiv. Det största hotet för mänsklighet är att bli hemlös, att förlora sitt hem. Slutligen menade Rosenberg att judar har en tradition i att förhålla sig till ett ”bärbart hem” genom att anpassa sig till den rådande situationen, att alltid utgå från att följa seden dit de kommer. Rosenberg poängterade vikten av att skapa nya social spelregler för att skapa ett pluralistiskt samhälle och nämnde i detta sammanhang både Doris Lessing och Hanna Arendt.

©JANET HAAPAR
text
foto: Bokomslag: Adlibris, foto av Göran Rosenberg: Google

Publicerat i Filosofi och Politik, Litteratur och Skrivande | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Kungens irritation är obefogad

madeleine.chrisoneill.leonorejpg-600x448[1] 11231915_1073269376065307_2491328199093847793_n

Kungen har meddelat sin irritation över att prinsessan Madeleines make Chris O´Neill inte deltar i Sveriges Nationaldags festligheter och därvid representerar Sverige. I samband med giftermålet för tre år sedan tackade Chris O´Neil nej till svenskt medborgarskap men behöll sitt amerikanska och brittiska medborgarskap, avsade sig kunglig titel, har kvar sin katolska trostillhörighet samt meddelade tydligt att han inte hade för avsikt att representera Sverige i något som helst sammanhang. Anledningen till detta sista ställningstagande var att han inte ville utsätt sig och sitt företag för affärsmässiga konflikter. Det är av denna orsak som han inte deltar i Nationaldagens firande i år. Och det gör han rätt i.

I en artikel i SvD av Daniel Kederstedt behandlas Chris O´Neills företag Noster Capital, som har en virtuell adress på Madison Avenue 477 i New York. Företagets personal befinner sig på annan ort. Adressen tjänstgör som visitkort och där finns ett mötesrum. Noster Capital hedgefondbolag sysslar med att sälja lånade aktier, i avsikt att köpa dem tillbaka till lägre aktiekurs, s.k. blanking. Bolaget har sin verksamhet i Delaware, skatteparadiset där skatten är 0% för verksamhet utanför landets gränser och där insynen är näst intill obefintlig. Noster Capitals vinst slussas in i ett annat skatteparadis på Caymanöarna, där de residerar i Ugland House, ett höghus med fem våningar som innehåller 18.000 (ja, tusen!) bolag, och som av Barack Obama blivit kallad för den största skattebluffen i världen. Chris O´Neill har dessutom investerat i en del s.k. start-up bolag, vilka dessa är, får svensk media inte veta. Denna förebild och representant för svensk företagsamhet kan vi vara utan.

För fem år sedan donerade Chris O´Neill pengar till World Childhood fundation i New York, vilket är skapat av drottning Silvia och är prinsessan Madeleines arbetsplats.

©JANET HAAPAR
text
fotona hämtade på kungahusets f-sida: Prinsessan Madeleine, Chris O´Neil och lilla prinsessan Leonore samt Kungen

Publicerat i Filosofi och Politik | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Jag tänder ett ljus

jung_150_rl[1]

Psykoanalytiker Carl Gustav Jung dog kvart i fyra på eftermiddagen den 6. juni 1961. På gravstenen står ingraverat, från första Korintierbrevet: ”Den första människan kom från Jorden och var av jord, den andra människan kom från Himlen”.

Jungiansk analytiker Stina Thyberg, RIP, min älskade ”extramamma” hade under sin tid på C.G. Junginstitutet i Zurich Marie-Louise von Franz, Jungs kanske mest uppmärksammade lärjunge, Drömanalytiker, Mytspecialist och författare, som sin läroanalytiker. Medan Stina levde brukade hon i samband med den 6 juni arrangera en sammankomst till minne av C.G. Jung. Idag tänder jag ett ljus för dem båda.

©janet haapar
text

Publicerat i Bildterapi och Psykoterapi, Historia och Mytologi, Litteratur och Skrivande | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ebba Witt-Brattströms ”Kulturmannen”

kulturmannen, Ebba Witt-Brattström

Har sträckläst Ebba Witt-Brattströms bok ”Kulturmannen”, Norstedts förlag, där Ebba ifrågasätter det patriarkala kultursamhället och påminner oss som att den svenska kvinnan fick rösträtt så sent som 1919. I boken lyfter hon fram kvinnliga författare som Selma Lagerlöf vilken året innan rösträttsåret blivit invald i Svenska Akademien som första kvinnliga ledamot. Inte förrän 1944 skulle nästa kvinna få sin stol där, nämligen Elin Wägner. Elin Wägner gav svensk röst åt engelskans New Woman Novels med sin ”Pennskaftet” och myntade begreppet S.B.K. dvs en kvinna som var självförsörjande och bildad. Otroligt intressant att läsa om dessa kvinnokampens pionjärer, att återerinra sig betydelsen av Virginia Woolfs essä ”Ett eget rum” som utkom 1929.

Bland mer eller mindre välkända kvinnliga författare skriver Ebba om sin egen sibiriska grandonkel som skrivit en bok ”Marussja. En piga ta sig fram”. Denna piga får fason på sin suput till karl genom att prygla honom med jämna mellanrum. Hon har nämligen läst Nietzsches ”Så talade Zarathustra” där det står att män aldrig skall glömma piskan, när de går till en kvinna. I slutet av boken anförtror hon sig till en väninna om anledningen till att hon klarat av att bossa 30 vilda karlar i den firma hon arbetar. ”Skrattande visade hon henne i sin byrålåda en ridpiska, en gummibatong, ett knogjärn, och en Mauserpistol”. Så roligt skriven!

Ebba fortsätter med jantelag och fetischism. Freud, Strindberg och Sandemose, alla narcissistiska egon och oidipala arvingar faller under hennes pennas lupp och rannsakas till fördel för systerskapet.

Jag får lära mig att subalterna är en marxistisk term som betyder underordnad. Denna sätts i samband med BirgittaTrotzigs litteratur, särskilt i ”Dykungens dotter”. Så äntligen en röst med kött och blod i nutiden. Sofi Oksanen beskriver i sin litteratur ingående Estlands sargade historia, moralisk konsekvenser och skamfyllda övergrepp.

Befriad ser jag att konstens betydelse och visuella stridsrop för kvinnokampen får ett eget kapitel genom att Siri Derkerts liv har en egen essä. Sjuttiotalets protester gestaltade genom tunnelbanans betongbilder. Det känns bra även om det i sammanhanget är alldeles för lite utrymme i boken till fördel för litteraturen.

Strålkastarljuset föll trots allt på kulturkvinnan i denna intressanta och viktiga bok. Det är bara det att den känns som en droppe i havet. Boken ger mersmak. Mer av samma tema! Och i en bok med titeln ”Kulturmannen” borde också den visuella konsten få ha sin självklara plats.

©janet haapar
text

Publicerat i Litteratur och Skrivande | Lämna en kommentar