Ulf Linde och Madame Boll

I dag söndag. Tidningarna har inte kommit. De kommer om c:a en och en halv timma, får jag veta när jag ringer till tidningsbärarna i Ystad. Klockan är kvart i sex. Efter morgonte och skinksmörgås i Rosenträdgården i sällskap med en bok om Bosporen, reser jag mig för att rensa bland rosorna. Madame Boll står som en bestämd, skälvande rosa bukett invid den mera sprudlande, vildväxande Belle de Crézy som i dagarna har slagit ut några av sina stora, dubbla, välformade blommor vilka har ett grönt öga i mitten. Mot slutet av blomningen övergår färgen från mörk karminröd till grålila. Rosen tillhör en av mina favoritgallicor och har anor från det franska slottet Crézy som tillhörde Madame Pompadeur.

 
Klockan närmar sig åtta innan jag kan sluta klippa av vissna blommor, frisera buskarna, dra kvickrot och annat obekvämt som kommit upp under rosenbuskagen. I Svenskans kulturdel finns en intervju av Ricki Neuman med Ulf Linde och ett skickligt taget porträtt, av Karin Grip, med fokus på det levande, öppna, utforskande och koncentrerade Olof Palmelika ansiktet.

 
Som svar på frågan om vad god konst är, svarar Ulf Linde: God konst har något oförlöst i sig, något magiskt eller mystiskt, något som inte riktigt går att komma åt, och som vidrör skikt inom åskådaren som han eller hon inte visste om. Vad skall jag säga? I konstens kärna finns en öppning bortom tid och rum.

 
Ja, sådär är det. Den konstnärliga upplevelsen är magisk, sträcker sig bortom den definierade vardagens tanke- och känslomönster, väcker något nytt till liv både inom skapare och betraktare av det skapade verket. Konsten tangerar livets djupaste källflöden och gestaltar synteser av tider. I bästa fall kan konstupplevelsen ge en insikt om livets potential, både för den enskilde bildskaparen, betraktaren och ur ett politiskt samhällsperspektiv. God konst handlar sällan om ren estetik men istället om hur livsinnehåll kan förvaltas, om moral och etik, om smärta och närvaro. Om det som är livets subatomära dans. Rörelsen. Olika språk, olika kulturmönster, syntes av polariteter.

 
I början av artikeln jämför Ulf Linde upplevelsen av ett fotografi som konstart med att dricka ett glas vatten medan den målade bilden eller en teckning av Rembrandt liknas vid att inmundiga ett glas sprit. En ovanligt klumpig jämförelse som förutsätter att läsare är införstådd med Ulf Lindes spritvanor, själv föredrar jag vatten. Att Linde inte har upptäckt fotografiet som konstnärligt uttryck, som ett av de konstnärliga språken, inte engagerats och fascinerats av Georg Oddners algplockande kvinna, Jacob Holdts amerikanska bilder, inte känt livets outsägliga mystik i Sven Hörnells arktiska landskapsbilder eller i Mattias Klums naturskildringar, har jag svårt att begripa. Den konstnärliga valmöjlighet som penseln eller pennan ger till ett bestämt penseldrag, en känslig linje anser Linde vara ett kriterium för en konstnärlig produkt eller process vilket utesluter fotografiet som konstart. Denna valmöjlighet, menar jag, är direkt jämförbar med fotografens uppmärksamhet inför gestaltningen av ett motiv taget i rätt tid, i rätt ljus. Jag tycker nog att Ulf Linde skall prova med en blandning av vatten och sprit, det har kanske en hälsosam effekt för upplevelsen av fotografiet som konstart.

  
Konstnärliga språk skall inte värderas, de skall upplevas. Konstupplevelsen av en zenbuddistisk kalligafimästares snabba, intuitiva penseldrag är verbalt oöversättbar. Här finns inga valmöjligheter för konstnären, endast öppenhet inför ett magiskt ögonblick, en nollpunkt, kombinerad med yrkesskicklighet. Göran Sonnevi beskriver denna öppenhet i diktsamlingen Det Omöjliga:

Det som är öppet kan inte beskäras

. . . . . . .

 Det som är öppet kan inte hejdas
för det bryter sig ut
ur varje fängelse
Det öppnar sig någon annan stans
Mellan gallren, mellan stenarna, molekylerna
i muren
Mellan fängelserna av människor som
förtrycker varann, synligt
eller osynligt

I konstupplevelsen går vi ett steg vidare mot mötet av den andre i Ryszard Kapuscinskis mening, vare sig det är i en teckning eller i ett fotografi.

©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO

Annonser
Det här inlägget postades i Arkitektur och Trädgård, Foto, Måleri och Skulptur, Teckning och Illustrationer och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s