Matisse, 1869-1954, är mest känd för sitt sätt att använda färg och linjer på ett expressivt vis, hans skulpturer är inte lika välkända som hans målningar. Just nu läser jag om Gertrude Steins bok Alice B. Toklas självbiografi. Gertrude Stein var ofta gäst hemma hos -20-talets nu välkända Paris-konstnärer som Picasso och Matisse och själv hade hon öppet hus med hjälp av kokerskan Hélène för samtidens konstnärer varje lördagskväll. Hélène var särskild uppskattad för sin sufflé och hon skötte Gertrude Steins hushåll för åtta franc om dagen, denna utgift inkluderade samtliga måltider. När konstnärerna så småningom blev välkända och alla hade kokerskor som kunde laga sufflé hände det att Matisse, som hade köpt sin lantegendom i Clamart, där trädgården blev ett stort mästerverk, hade blivit inviterad till Berlin för en stor utställning. Det var en ljuvlig vårdag och Gertrude Stein var bjuden på lunch hos familjen Matisse tillsammans med sin väninna Alice Toklas. När de kom dit var alla samlade runt en stor trälåda som hade skickats av professorn i arkeologi Thomas Whittemore. När lådan öppnades fann de den största lagerkrans de någonsin sett, ombunden av röda sidenband och med ett kort: ”Till Henri Matisse, Segraren från Berlin.” Matisse blev genast irriterad och bedrövad och muttrade något om att ännu var han inte död. Madame Matisse däremot, bröt av ett blad, smakade på det och meddelade att de där lagerbladen kom att bli goda i soppor och sidenbandet kunde dottern ha i håret.
Madame Matisse var dessutom mycket duktig på att sticka yllevantar och lärde Alice Toklas konsten att sticka både vackert och snabbt.
Målningen: Läsande kvinna, 1894, Museum of Modern Art, Paris. Teckningen med guach föreställande Ansikte-Blomma är från 1948.
Bilderna är hämtade från Wikipedia.
©JANET SVENSSON
almablogg 